Holy smokes. Jag kommer ha en otroligt händelserik höst. Inte mindre än 4 jobb och en kurs på helfart.... Tur att allt är roligt annars skulle man ju lätt få en liten hjärtattack. Jag tänker att jag snart ska bli lite mer aktiv här i bloggen men det känns som att jag måste skriva om allt som hände i våras innan jag kan börja skriva om det som är aktuellt nu.

Total galenskap

Oj hej bloggen. Nästan två månader sen jag skrev nu. Jag tvivlar på att det finns någon som fortfarande kikar in här men det gör inget. Nu är det så mycket som hänt så jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men jag tar det lite en sak i taget, vi kan börja med förra helgen. Jag och Hannah tog på oss våra finstassar och gick på finfest. PR-byrån Studio Total (de som brände 100 000 med Gudrun i Almedalen, skapade fejkpartiet Kulturpartiet 2005, gjorde fejkbloggen Black Ascot och så vidare. De anordnar alltså PR-kupper) hade sitt årliga galej på Scandic. Hannah som hänger med i svängarna hade alltså fått nys om det här. Festen var fantastisk på många olika vis och jag skulle gärna beskriva det för er men då skulle det bli för långt och ni skulle ändå inte palla läsa. Men! En sak måste jag ändå förtälja. VD:n för ST hade bestämt att kvällen skulle bli en fortsättning på pengabränningen bara att den här gången skulle pengarna inte eldas upp. Eftersom män får ungefär tusen spänn mer än tjejer i månaden bestämde han att alla tjejer som var där skulle få tusen spänn var (ja, sant!) så inte bara behövde vi inte betala något inträde, inte bara var ölen gratis, vi gick alltså därifrån med vinst! Galet
(bilder lånade från deras grupp på fejan)

Coolast idag

Fröken Hanna Fridén (en av mina favobloggare) omnämde mig i ett inlägg idag. Här

fucking wild kids och världens mest arroganta branchmänniskor

Okej gårdagen. Vart ska jag börja? Vi vann inte som några av er kanske vet. Det kändes inte så jobbigt att inte vinna, det som var jobbigt var att wild kids vann. Bitches. Men egentligen gjorde det inte nåt för efterfesten var skitbra! En massa fulla dansande B-kändisaröverallt och så jag och Dr Kosmos. Jag kände mig oerhört fin i min klänning (ska se om jag kan hitta någon bild och visa den för er). Jag har lite fobi för partyn av mingelkaraktär som det var innan galan började. En massa mäniskor som egentligen inte känner varandra eller tycker om varandra kindpussar och småpratar om oviktigheter så det var skönt att efterfesten var mera dans. SVT hade en öppen bar för alla som tillhörde dem. Den användes ganska flitigt av vårt team.

Själva galan då? Den var skittråkig. Plumpa skämt som man småskrattade åt mest för att vara snäll mot stackarn som stog på scen. Men TV-folk är tydligen de mest självupptagna, arroganta människorna. När galan börjar sítter kanske 10% av publiken på sina platser resten står utanför vid baren eller på sidorna. Några av dem pratskriker så man inte hör programledarna. De flesta applåderar knappt till något annat än deras egna produktioner. De var däremot väldigt generösa med stående ovationer. Det började kännas oerhört falskt när man stog och applåder för fjärde femte gången åt typ Silvstedt. Det ser mycket mer elegant ut hemifrån. Trots allt det här är jag ändå så himla glad att jag fick gå. Festen tog slut klockan tre, efter fem timmars intensivt dansande så åkte jag hem.

5 minuter innan sändning

Äntligen!

Äntligen får jag berätta för er! Nu har nomineringar blivit officiella till kristallen. Och vi är nominerade!!! Jag ska få gå på gala. Nu i september! Jag fick biljetten i juni, förstår ni hur jobbigt det var för mig att hålla den hemligheten (nåja, jag kanske berättade för någon....) Jag har hittat en jättefin gul femtiotalsdröm men den får ni inte se riktigt än.

Kul (och en gnutta creepy)

Detta är Walter. Min senaste vänförfrågan. För icke tysktalande så står det "Är ett fan". Jag har alltså ett fan i tyskland! Skitskumt. Och lite creepy. Jag skickade ett meddelande och sa att jag var smickrad men nej tack. Typ. Man vill ju ändå vara snäll mot sina fans.

Om ni undrar över 13 nya notifications så är det bara på grund av att Ramin taggade mig i en 9 minuter lång film med en bild på en zebra (jag är inte med). Som ni säkert vet så kan man inte så mycket som gilla något Ramin gör utan sjuttioelva nya notifications...

Lyd nu mitt Emilia, kej?

Jag blir lika glad varje gång jag ser Emilia någonstans i stan. Min syster blev så fascinerad av den skitstora affischen vid Medis att hon gick rakt ut i övergångsstället utan att ens se om det var grönt. Motverkar syftet lite kanske?

Min syster är kändis. Och snyggis.

För några dagar sen var min syster på framsidan av metro. Tydligen är det hon som avgör valet. Så jag tror att vi kan känna oss lugna de nästkommande fyra åren. Skönt.Idag träffade jag min syster, vi gick och provade hattar. Jag förälskade mig i en röd liten sak, den såg typ lite ut som mini market-hattarna om ni vet hur de ser ut. Vi köpte varsin klänning och kände oss oerhört fräsiga.

Wrapfest

Igår var jag på wrapfest på rekordbyrån (inte maträtten, heller ej musiktstilen, mer som "It's a wrap!" som man säger när man spelat in sista scenen). Vi kollade även på avsnitt elva av femton. I det avsnittet är Hjördis mest ett objekt som dessutom verkar vara påverkad genom hela avsnittet. Här kan man kolla om man tycker att det känns värt.

Är vi inte sjukt lika på den här bilden? Skulle kunna vara syskon (nåja far och dotter kanske).

Puss!

OHMYFRIKKIN'GOD!

idag såg jag Björn Gustafsson. Eller tja han satte sig mittemot mig på tuben. Jag blev så groteskt starstruck (och därmed förlamad). Däremot kom det en modig liten majblomsförsäljare och utbrast "Shit! Du ser verkligen ut som Björn Gustafsson!" varpå han gav Björn (tycker att vi kan kalla varandra vid förnamn nu.... On a firstname basis så att säga) en majblomma och fick i utbyte ett plektrum eftersom Björn inte hade några kontanter.

Gör det här mig lite coolare än alla andra dödliga nu?
Jag hoppas det.

Igår var det detta som gällde för hela slanten:

Nu, är det detta:

Och senare blir det hattfest hos min syster.

K'shing!

Hur sjukt cool är inte jag? Har precis tagit en fika med doktor kosmos

Edit: tyckte att det var sjukt roligt att någon klickade i 'stackars stackars'-knappen

Ett tillägg

Jag är härmed liiiite coolare än alla er andra. Idag såg jag nämligen Stål-Henrik i en bokaffär (eller Henrik Ståhl i alla fall) Han var kortare än jag föreställt mig. Jag blev helt starstruck, kunde nästan inte ens röra mig. Jag önskar att jag hade gått fram och berättat för honom att han var min barnodomshjälte eller nåt. Men! Icke att förglömma, det var jävligt coolt ändå!

Sofie, pour vous

Idag var det bakning som gällde: Hackade polkagrisar luktar så gott ska ni veta!

Idag är det föresten min namnsdag. Jag heter Lucia i mellannamn för er som inte visste det. Dehär söta tofflorna fick jag av mor och far dagen till ära.

polkagriscupcakes indeeed!

en parentes: jag tycker ni är lite tråkiga som inte kommenterar. Tråkiga, hör ni det?! slut på parentes.

När jag googlade mitt namn för några dar sen (jag vet, illa...) så hittade jag några fina bilder från en kortfilm jag var med i när jag var 12. Vill ni se? Om inte, too fuckin' bad, ni får blunda.

Jag tycker om sista bilden. Man ser att det är en såndär barnkyss där man spänner läpparna till max och vickar på huvudet som de gör i filmer.

Min Carebear

Dethär är mina fina Cara, vi har känt varandra sedan vi var små och lika breda som höga. Hon är inte bara bildskön hon har även världens finaste sångröst. lyssna HÄR

tjusigheterna personifierade

Här är lite bilder från i måndags, jag tog tyvär inte så många men lagom många för att ni ska se hur fräsiga jag och sandra var.

Angående inlägget under så orkar jag faktiskt inte förklara nu. Kanske sen.

såhär glad var jag mest hela tiden!

sandra och hanna

maya ser ut som att hon har skägg (det har hon inte)








fräsigt!

Ni skulle verkligen inte vilja bo i mitt huvud just nu. Vet inte om det är en önskan ni vanligtvis besitter men ni skulle verkligen inte vilja det nu. Jag har utvecklat min allra första arbetsskada (stolt) Det enda som ekar i min hjärna just nu är töntiga röster kommandes ur min mun sjungades oerhört töntiga låtar i sann barnprogramsanda. Speciellt denna som jag dubbade idag:
http://www.youtube.com/watch?v=SDBKcE9NZIo
(Ja, jag spelar en sjungade kamera)
Och en annan om en ryggsäck som kan förvandlas till vad som helst.

Detta är alltså ett sånt där tråkigt barnprogram där man ska lära de stackars barnen en jävla massa saker. Engelska, hur man läser en karta, djurnamn och läten, hur man klappar i händerna, kullebyttor och så vidare
Hela tunnelbanan hem hörde jag: Say click, take a pic. Om och om och om och om igen. Ända tills jag nästan skrek "Damn you, you singing camera. SHUT UP!"

Hello Lovers

Idag var en såndär underbart finfin dag. Först så fick vi repa med stuntmannen både rånet och rusningen, jag fick tre örfilar (okej, detdär lät inte så underbart finfint men det var det!) sen så åkte jag på invigningen av kortfilmen på polismuseet. OCH så var det alldeles soligt och allt jag gick jacklös hela dan!
Puss på er