Viola

Det är en julklapp som jag fick som inte riktig fick den uppmärksamhet den förtjänade. Den här målade min Hannah till mig. Andra gången hon målar med akryl, så jävla duktig! Flickan i målningen heter Viola och jag placerade henne under Audrey. Det är inte direkt alla som skulle kunna hänga under Audrey och fortfarande se så bra ut.

Finaste, du är så jäkla begåvad! Konstnären herself hänger bland annat här också:

Brevid Audrey.

Puss!

Who says you can't buy your friends?

Jag har skaffat mig nya kompisar. Eftersom vintern tydligen bestämt sig för att fortsätta ett tag till tänkte jag köpa ett par vinterskor så mina nuvarande får vila lite ibland. Det gick ju sådär.De är fina, visst? Även om de nu och ett tag framöver bara får stå i mitt rum.

Jag. Vill. Ha. Vår. Nu!

Öppet klagobrev direkt från min trötta hjärna

Aaah!! Varför ska folk alltid komplicera saker? Tolka saker till absurdum.

Jag har varit i skolan i två dagar, sovit ungefär tre timmar per natt, som underbaraclara hade uttryckt så känns det som att leva i sirap. Och idag fick jag höra att jag skaffat mig en attityd. Vad är det för skit? Kanske folk bara glömt bort under lovet att jag egentligen är le bitch. Imorgon ska jag bara vara tyst. Om jag får för mig att säga något så ska jag tänka igenom det jääääävligt noga. Maybe. Hej jag heter Ester och jag är mycket bitter idag.

(om det är någon som känner sig träffad, sluta upp med det! Den enda som borde göra det läser inte ens min blogg.)(gäller absolut inte Sandra och Linnea bara så ni inte får för er det, jag hade väldigt trevligt på våran sight seeing-busstur)

Idag är dagen då min syster flyttar hemifrån. Idag. Nivet hur ens första lägenhet ska vara, va? En trång liten enrummare med kokvrå i farsta. typ. Vet ni vad min syster ska flytta till? En rymlig fyra vid fridhemsplan. Skulle jag vara en sån där blödig människa som kastar klichéer runt sig skulle jag kunna skriva om hur mycket syskon betyder och sån skit.Men! Det är jag inte....

.....

Men åh! Fan det är ju något speciellt med syskon. Ibland kan jag bli alldeles rörd när jag tänker på min syster och att hon nästan är 20 år. Hon är nästan vuxen. Jag ser inte mig själv som en (jätte)blödig människa men när det kommer till Molly så kan jag fan inte låta bli att gråta en skvätt(oj blogg-déjà vu, skrev visst nästan samma sak om Emiliat). Den här människan som jag spenderat mestadels av mitt liv att tjafsa med. Jag undrar om inte Molly är den som känner mig allra bäst. Inte för att jag berättat allt för henne, inte för att jag förklarat, utan för att hon varit där och sett. Alltid. Kanske så är jag bara så ledsen för att allt kommer förändras nu. Min finaste fina syster. (bildkavalkad på ingång. Obs kommer ingen fräsig slutkläm så om ni vill så kan ni ju sluta läsa nu. Om ni är på det humöret)

(and yes, I am the fat one with no fashion sense)

Nu skriker hon från vardagsrummet att jag ska titta på sytycd-reprisen med henne. Och självklart, anything for you my dear. Jag kommer att sakna att ha dig här, syster lilla. Även om jag aldrig skulle erkänna det för dig.

Hej, jag lever.

Och imorgon kommer jag till skolan. Jag har så mycket att berätta egentligen men är så jävla trött, det får bli någon annan dag, kej?




Oj. Ja det här var ju ett väldans ostimulerande inlägg.... Vad gör man åt sånt?

...

Lägger upp en bild som inte har något med saken att göra? Okej, will do! Anything for you, my lovers.

Sådant som får en lite tårögd såhär på morgonkvisten

Åh va fint! Som Amelie från montmartre. Fast på riktigt. (subtil hint, klicka på länken.)

Jag var i skolan igår. Det var faktiskt mysigt att träffa alla igen, jag har ju inte träffat de flesta sen i december. Det kändes som att stämningen hade förändrats, kanske är det bara för att det är första veckan efter lovet men jag är positivt inställd och längtar faktiskt efter att komma tillbaks efter min fortsatta ledighet.puss!

Det mest bisarra jobbet ever

Ena dagen ser det ut så här Andra så här...

Miss me yet?

...

Nähä! Då tror jag bestämt att jag stannar borta några dagar till!

Surprised Dear?

Vi hade världens mest lyckade överaskningsfest för Emiliat igår! Hon blev kidnappad från restaurangen där hon satt med sin familj, fick en mössa över ögonen och blev intryckt i en bil. I bilen var det jättehög musik på och kidnapparen väste olika konstiga saker till henne. Hon blev sedan placerad i Andreas hall där jag och tre av hennes kompisar stod. Vi började sjunga "Ja må hon leva" och på andra 'ja må hon leva' stämde ungefär trettio till av hennes närmaste kompisar in. Hon blev jätteförvånad och jätteglad. Väldigt lyckat!

Nog talat om det. Ska försöka lägga ut lite bilder imorgon också om jag har tid från Emiliats fest. Tills dess får ni nöja er med den här:


Classic!

Det här känns så surrealistiskt. Min älskling är 18. Myndig. Vuxen. Känns minst tio gånger konstigare än när min syster fyllde vuxen men hon har å andra sidan varit vuxen sen hon lärde sig prata. Emilia däremot kommer nog aldrig bli vuxen. I hope. Jag tänkte på det imorse och började gråta. Ni som känner mig vet att tårar aldrig är långt borta för mig men när det gäller mitt Emilia är det verkligen överdrivet. Om något händer henne, vad som helst, posistivt eller negativt så rinner det syndafloder ur mina ögon. Finaste sjuttonåringen jag någonsin träffat och jag har ingen tvivel på att hon även kommer vara den finaste bästa artonåringen!
Jag älskar dig finaste, grattis på 18-årsdan!!

Hello sister dear

Min nya hobby är att skriva texter till min syster på fejan (som förövrigt bor tre meter från mitt rum, that's 90-talisterna for ya). Texter som jag går och sjunger hemma och som gör min syster vansinnigt irriterad. Som en utveckling har jag även börjat sms:a flickstackarn på dagar jag misstänker att hon är tämligen bakis.

Behöver jag förtydliga att jag är lillasyster?

Såhär ser man ut när man firar nytt år!