Exquisite indeed

Idag är dagen då min syster flyttar hemifrån. Idag. Nivet hur ens första lägenhet ska vara, va? En trång liten enrummare med kokvrå i farsta. typ. Vet ni vad min syster ska flytta till? En rymlig fyra vid fridhemsplan. Skulle jag vara en sån där blödig människa som kastar klichéer runt sig skulle jag kunna skriva om hur mycket syskon betyder och sån skit.Men! Det är jag inte....

.....

Men åh! Fan det är ju något speciellt med syskon. Ibland kan jag bli alldeles rörd när jag tänker på min syster och att hon nästan är 20 år. Hon är nästan vuxen. Jag ser inte mig själv som en (jätte)blödig människa men när det kommer till Molly så kan jag fan inte låta bli att gråta en skvätt(oj blogg-déjà vu, skrev visst nästan samma sak om Emiliat). Den här människan som jag spenderat mestadels av mitt liv att tjafsa med. Jag undrar om inte Molly är den som känner mig allra bäst. Inte för att jag berättat allt för henne, inte för att jag förklarat, utan för att hon varit där och sett. Alltid. Kanske så är jag bara så ledsen för att allt kommer förändras nu. Min finaste fina syster. (bildkavalkad på ingång. Obs kommer ingen fräsig slutkläm så om ni vill så kan ni ju sluta läsa nu. Om ni är på det humöret)

(and yes, I am the fat one with no fashion sense)

Nu skriker hon från vardagsrummet att jag ska titta på sytycd-reprisen med henne. Och självklart, anything for you my dear. Jag kommer att sakna att ha dig här, syster lilla. Även om jag aldrig skulle erkänna det för dig.