
Idag träffade jag min syster, vi gick och provade hattar. Jag förälskade mig i en röd liten sak, den såg typ lite ut som mini market-hattarna om ni vet hur de ser ut. Vi köpte varsin klänning och kände oss oerhört fräsiga.

Idag träffade jag min syster, vi gick och provade hattar. Jag förälskade mig i en röd liten sak, den såg typ lite ut som mini market-hattarna om ni vet hur de ser ut. Vi köpte varsin klänning och kände oss oerhört fräsiga.

Även om jag är liiiite mer bad ass!
Men åh! Fan det är ju något speciellt med syskon. Ibland kan jag bli alldeles rörd när jag tänker på min syster och att hon nästan är 20 år. Hon är nästan vuxen. Jag ser inte mig själv som en (jätte)blödig människa men när det kommer till Molly så kan jag fan inte låta bli att gråta en skvätt(oj blogg-déjà vu, skrev visst nästan samma sak om Emiliat). Den här människan som jag spenderat mestadels av mitt liv att tjafsa med. Jag undrar om inte Molly är den som känner mig allra bäst. Inte för att jag berättat allt för henne, inte för att jag förklarat, utan för att hon varit där och sett. Alltid. Kanske så är jag bara så ledsen för att allt kommer förändras nu. Min finaste fina syster. (bildkavalkad på ingång. Obs kommer ingen fräsig slutkläm så om ni vill så kan ni ju sluta läsa nu. Om ni är på det humöret)

