Dagar då man lämnar röda märken efter sig

det fina med läppstift är att man kan lämna små märken efter sig. Nästan liksom markera ut sitt revir

på kaffekopp

på bord

på uppsats

på maja

Och idag fyller Lina år, grattis Lina (säg nu grattis till Lina (nu!))

Bilder från nya twilightfilmen. Eller nej vänta, det är ju mina morföräldrars bröllop

När jag var hemma hos mormor och morfar senast så snodde jag lite bilder, bland annat från deras bröllop. Tycker ni inte att det är värsta Edward-viben på min morfar?
Fina mormor i den finaste klänningen jag vet. Om jag gifter mig ska jag gifta mig i den klänningen. Det deprimerande är att jag knappt kan få upp dragkedjan och hon var fyra månaders gravid när hon gifte sig....

En annan deprimerande sak som jag hittade var denna. Jag, när jag var sju, hade praktiskt taget exakt samma frisyr som nu, tio år senare....

Min morfars föräldrar i slutet av tjugotalet. Åh jag älskar gamla bilder!

Idag

Idag hittade jag den här lappen på min dator

Sagt och gjort
Såhär såg jag ut. hejhej.

Jag pluggade litteraturhistoria

Mamma ritade av mig.

mamma har så konstiga saker i sin ateljé

Jag ville ta bilder på hennes självporträtt också men det ville inte hon. Blygsamma jävel.

Kärlek

Nej jag är inte kär i en pojke (eller?)utan i hela min klass faktiskt! Ibland glömmer jag att ni faktiskt är helt underbara när det gäller. Jag blir irriterad och skriker på er men ni vet ju att jag älskar er massor!! Jag tror att jag råkar blanda ihop er med min gamla klass men det är ju bara jättedumt, ska försöka komma ihåg det!

Puss på er, mina älsklingar

Mitt Emilia

Ush. Det är äckligt hur allting helt plöstligt kan vändas upp och ner. Jag pratar med min kompis Emilia på telefon och hon säger att hon måste berätta något och att jag inte får blir rädd. Sen så säger hon det som jag är mest rädd för i hela världen. Sekunderna efter det, innan hon hinner förklara att det inte alls är så farligt som det låter, kunde jag inte andas och jag kan lova att mitt hjärta stod helt still. Hon är okej men under den korta tid jag inte visste det så ställdes allt i perspektiv. Sanningen är ju att jag inte alls vet vad jag skulle göra om något hände den flickan. Jag skulle absolut inte veta vad jag skulle ta mig till.

Min Carebear

Dethär är mina fina Cara, vi har känt varandra sedan vi var små och lika breda som höga. Hon är inte bara bildskön hon har även världens finaste sångröst. lyssna HÄR

Det spirar en tanke i krumelunsen

(svenska 50-talsfilmer is the shit)

Till Stefan:

(Visst har hon fin klänning)

Vad är det för fel på er människor?!

Nu har det gått en hel dag sen jag annonserade ut Stefan för snäppet mer än 5 klubbor och ingen har nappat än?!(fett argt) Om jag inte redan ägde honom skulle jag lätt köpt honom ju!!

Kom igen, vem kan motstå?

Vet ni? Stefan är min nu. Japp, jag köpte honom för fem klubbor. Om det är någon som skulle vilja köpa honom av mig kan ni droppa en kommentar. Jag förväntar mig att göra en lite förtjänst på pojkstackarn. Och vet ni vad vi har bestämt? Om vi när vi blir gamla och skulle råka vara barnlösa och partnerlösa ska vi skaffa små blåsta blonda barn. Jag och han. Vi skulle få så väldig söta barn, tror ni inte? Dessutom skulle det typ inte vara några uppforstringsskiljaktigheter (låångt ord). Vi är ju båda vegetarianer och har nog ganska samma värderingar. och skulle mamma och pappa träffa någon ny och skiljas skulle det inte göra så mycket, för vi var ju inte kära till att börja med.... De skulle vara så estetiga och ha jätteknasig klädstil! Och kunna dansa!! Ååh jag tror på det här alltså! Om ni skulle vilja köpa våra barn så kan ni droppa en kommentar här också. Dom lär kosta ganska många klubbor....

Nollning

Oh yeah. Igår var det nollnig. Ettorna (nollorna) samlades utanför seven eleven och fick nollor ritade i pannan och skrattade dom, sprutade vi vatten på dom. Jag tänkte att dom ändå inte skulle lyssna på mig så jag var helt tyst och filmade. Max och Sofie däremot skrek sig hesa. Precis innan vi skulle gå och Sofie stog och skrek och sprutade på någon uppkäftig kom polisen. Dom undrade om det var sprit vi hade blomsprutorna, vi sa: nej vi är teatrare, vi dricker inte öhhh... Så gick polisen och vi var på väg att gå igen och då kommer Stein och Alex och frågade om vi var snälla mot dom, vi sa: Ja så klart vi ska bara ha välkomstpicnic öhh..... Vi åkte till Humlan och tvingade dom att sjunga: Åååh åka pendeltåg, hela vägen. eheh. Vi tog deras cigaretter och delade upp dom i grupper. Sen så gick vi ut på stan med dom och dom fick göra uppdrag. Typ som att bråka och göra slut mitt på bibilioteksgatan eller ta främlingar i handen och hålla kvar så länge man kunde eller bråka med en skyltdocka. Det var jättekul. De var duktiga! Sen så gick vi tillbaks till humlan och umgicks med dom. Vilket mot mina farhågor faktiskt gick. Dom var inte så bitchiga och fula som dom såg ut (inte så fula som dom såg ut? eh..)

Kvällen blev lyckad även fast Max och Sofie njöt liiite för mycket av att skrika på dom