Jag tror att jag är lite knäpp i hjärnan

Vet ni varför? Jo för att när jag imorse sökte igenom mitt rum efter min bh, letade i varenda hörn (4st var det senast jag kollade) i sängen, i diverse lådor, så hittar jag en påse. En påse som jag inte kommer ihåg att jag ens sett förut. Jag kollar i påsen och i den ligger min bh, en kofta, min pyjamaströja (jag hade inte ens reflekterat över varför jag vaknat upp utan den), ett linne och diverse andra småsaker. Jag måste alltså ha gått upp mitt i natten och packat detta....

Till historien hör också att jag då både går och pratar i sömnen....

Och för några dagar sen låg jag och lästemin bok, äcklet, jag la ifrån mig boken någon gång vid halv elva och började läsa på ett filsofipapper. Jag går sedan upp för att kolla lite snabbt på klockan, den står på 22:36. Jag tycker att det är jättekonstigt och tänker att jag borde lägga ifrån mig pappret och sova, men när jag ska göra det så finns det inget papper. Jag kommer på att vi aldrig ens fått något papper på filosofin om existensfilosofi. Jag har alltså fantiserat ihop ett papper. Eller drömt. Det skulle väl vara tämligen deprimerande om mina drömmar var så fanatsilösa....

Jag tänker skylla allt på boken. Damn you Sartre, screwing with my head!!

(men Ester, gör du inget annat än att ta egobilder?! Kort svar: nej)

Lite sisåhär tänkte jag se ut imorgon. Kjolen köpte jag iförrgår (ah konsumtionslycka)

Idag köpte jag en annan kjol. Fina Stefan och Amanda följde med. Idag är det Mandans födelsedag, ahh!!111!!!!ett! grattis!!! (igen) Vi firade henne med lyckokakor. Vi, eftersom vi är så smidiga, tänkte åka med 4:an till rådmansgatan (går ens fyran dit liksom?) för att Stefan hade hört att det fanns en asiaktisk affär där och när vi åkt typ tio meter ser vi en asiatisk livsmedelsbutik precis utanför bussfönstret... Så vi åker en station till St eriksplan därifrån tar vi trean tillbaks och köper lyckokakor, när vi gjort det tar vi fyran en station till Åhléns där jag köper min kjol sen åker vi hem. Något av en omväg kanske.... Men var vi ledsna för det tror ni? Inte då!

Stefan fick en puss. För att han var fin.

Idag hade vi genrep på teatern för våra fula ettor. På onsdag ska vi ha riktiga förställningar, då får man komma. Om man betalar en slant, en tjuga i lite mer exakta siffror. Det gick faktiskt rätt bra. Sofie var lite extra uppklädd och fräsh dagen till ära.

Ni är så fina!

Jag fick inte lägga ut fotona på Amanda.... Men såhär såg hennes paket ut. Hon fick en stor polkagris.

Punkt.

Mama's got herself a brand new header

Do you likey? Jag kan inte riktigt bestämma mig. Den ser lite läskig ut för att mina ögon är typ heeelt vita. Jag gillar att den är rosa, jag har saknat det lite sen jag hade mitt lilla psykbryt och gjorde hela bloggen blågrå.

Anyhoo. Idag snöade det (yeeey) jag älskar snö! Våran skolgård var helt täckt. Sen blev det sol och min snö blev till vattenpölar.

Det är sånt här vi håller på med på teaterlektionerna

Idag fyller fina Sofie år (alla säger grattis nu (!)) Av mig fick hon en ananashatt (jag tog bara en liiiten tugga av den)

(insert slutkläm here)

Pretentious? Moi?

frågetecken

(förlåt för kamera-i-spegel-pose, men det fanns ingen där just då som kunde ta en bild med min skitkamera)

Jag kan meddela er, kära vänner, att min oh så saknade inspiration är tillbaka! Den har varit spårlöst försvunnen i kanske en och en halv månad men nu är den alltså äntligen tillbaka! Den kom som en bonus när jag köpte mitt nya röda läppstift. 165 kronor kändes plötsligt som ett ganska lågt pris för sin inspiration. Jag har ännu inte vågat prova om jag kan rita igen. Nu är jag bara alldeles för exalterad.

Något annat som däremot fortfarande saknas är mina läsare. I think. Den enda som ja faktiskt vet med all säkerhet fortfarande läser är Stefan (och Linnea för hon kommenterade alldeles nyss ju (puss på dig!)) och det är ju inte fy skam men jag har väl inte heller varit den allra bästa av bloggare.... Nu när min inspiration kommit tillbaka kanske det kan bli ändring på det (jag menar tre inlägg på en dag... yeey me!)

puss på er (eller dig, eller vilka ni nu än är)

Someone's gettin' lucky

(but it ain't me...)Imorgon är det någon som ska få paket.

Dagar då man lämnar röda märken efter sig

det fina med läppstift är att man kan lämna små märken efter sig. Nästan liksom markera ut sitt revir

på kaffekopp

på bord

på uppsats

på maja

Och idag fyller Lina år, grattis Lina (säg nu grattis till Lina (nu!))

Bilder från nya twilightfilmen. Eller nej vänta, det är ju mina morföräldrars bröllop

När jag var hemma hos mormor och morfar senast så snodde jag lite bilder, bland annat från deras bröllop. Tycker ni inte att det är värsta Edward-viben på min morfar?
Fina mormor i den finaste klänningen jag vet. Om jag gifter mig ska jag gifta mig i den klänningen. Det deprimerande är att jag knappt kan få upp dragkedjan och hon var fyra månaders gravid när hon gifte sig....

En annan deprimerande sak som jag hittade var denna. Jag, när jag var sju, hade praktiskt taget exakt samma frisyr som nu, tio år senare....

Min morfars föräldrar i slutet av tjugotalet. Åh jag älskar gamla bilder!

Idag

Idag hittade jag den här lappen på min dator

Sagt och gjort
Såhär såg jag ut. hejhej.

Jag pluggade litteraturhistoria

Mamma ritade av mig.

mamma har så konstiga saker i sin ateljé

Jag ville ta bilder på hennes självporträtt också men det ville inte hon. Blygsamma jävel.

Kärlek

Nej jag är inte kär i en pojke (eller?)utan i hela min klass faktiskt! Ibland glömmer jag att ni faktiskt är helt underbara när det gäller. Jag blir irriterad och skriker på er men ni vet ju att jag älskar er massor!! Jag tror att jag råkar blanda ihop er med min gamla klass men det är ju bara jättedumt, ska försöka komma ihåg det!

Puss på er, mina älsklingar

Mitt Emilia

Ush. Det är äckligt hur allting helt plöstligt kan vändas upp och ner. Jag pratar med min kompis Emilia på telefon och hon säger att hon måste berätta något och att jag inte får blir rädd. Sen så säger hon det som jag är mest rädd för i hela världen. Sekunderna efter det, innan hon hinner förklara att det inte alls är så farligt som det låter, kunde jag inte andas och jag kan lova att mitt hjärta stod helt still. Hon är okej men under den korta tid jag inte visste det så ställdes allt i perspektiv. Sanningen är ju att jag inte alls vet vad jag skulle göra om något hände den flickan. Jag skulle absolut inte veta vad jag skulle ta mig till.