Julpeppen

Polkagrismarängerna står i ugnen, julspotylistan är på och från min aromalampa doftar det kardemumma, kanel och Kalle Ankas jul. Jag har känt julpeppen ganska länge nu men inte riktigt känt att jag kunnat ta ut svängarna så mycket som jag velat men nu kunde jag liksom inte hålla på det längre. Det är nog en arbetsskada. På mitt jobb börjar de julpynta jättetidigt nämligen. Min chef fick sätta en gräns i år så det inte skulle spåra ur –Inget juligt innan 15 november! Fast julskivorna legat brevid skivspelaren sen augusti.

Jag slog in min första julklapp idag. Världens minsta julklapp.

Lite rysk julstämning såhär på kvällskvisten

det bästa jag sett på länge for sure!

Coolast idag

Fröken Hanna Fridén (en av mina favobloggare) omnämde mig i ett inlägg idag. Här

Att handskas med haters

jag och Ramin råkar vara mästare på sånt!

så jäkla arg kille

totally extremely fuck face


fucking asshole kid. Det finns lite för mycket att citera.... Okej ett till:
gonna fuckin slice their ass with my finger

Life's no popularity contest

och tur är väl det. Jag tycks nämligen inte vara så poppis i min klass...
Den gick runt en del innan ja:et blev ikryssat vill jag lova.

Varsågoda!

Första gången booring-knappen används. Jag är på något märkligt vis lite glad. Eftersom den bara använts på inlägget under antar jag att alla andra inlägg kanske inte är fullt så tråkiga och det är ju fint. Ni får alltså använda den, jag lovar. Spy ut allt ert näthat precis där. Puss!

Bevis på att jag egentligen är en tant:

Paniken som uppstår i min kropp när internetbanken legat nere i flera dagar.

RB i mitt hjärta

Såhär såg jag ut på kristallen

sminkningen +rött läppstift

hela teamet (hjärta)

fucking wild kids och världens mest arroganta branchmänniskor

Okej gårdagen. Vart ska jag börja? Vi vann inte som några av er kanske vet. Det kändes inte så jobbigt att inte vinna, det som var jobbigt var att wild kids vann. Bitches. Men egentligen gjorde det inte nåt för efterfesten var skitbra! En massa fulla dansande B-kändisaröverallt och så jag och Dr Kosmos. Jag kände mig oerhört fin i min klänning (ska se om jag kan hitta någon bild och visa den för er). Jag har lite fobi för partyn av mingelkaraktär som det var innan galan började. En massa mäniskor som egentligen inte känner varandra eller tycker om varandra kindpussar och småpratar om oviktigheter så det var skönt att efterfesten var mera dans. SVT hade en öppen bar för alla som tillhörde dem. Den användes ganska flitigt av vårt team.

Själva galan då? Den var skittråkig. Plumpa skämt som man småskrattade åt mest för att vara snäll mot stackarn som stog på scen. Men TV-folk är tydligen de mest självupptagna, arroganta människorna. När galan börjar sítter kanske 10% av publiken på sina platser resten står utanför vid baren eller på sidorna. Några av dem pratskriker så man inte hör programledarna. De flesta applåderar knappt till något annat än deras egna produktioner. De var däremot väldigt generösa med stående ovationer. Det började kännas oerhört falskt när man stog och applåder för fjärde femte gången åt typ Silvstedt. Det ser mycket mer elegant ut hemifrån. Trots allt det här är jag ändå så himla glad att jag fick gå. Festen tog slut klockan tre, efter fem timmars intensivt dansande så åkte jag hem.

5 minuter innan sändning