Låt mig berätta för er en julsaga. En julsaga om en mycket bekväm liten flicka. En flicka som i just de korta sekunderna jag nu tänker berätta om stod och tänkte på cupcakesen hon bakat kvällen innan. Just som hon som mest kände sig som Bree Van De Kamp kände hon en obehaglig liten en doft. En doft som verkligen inte hörde hemma i hennes kök. Hon slängde en hastigt blick mot spisen där en kastrull med olja stod och gick med hastiga och tog av kastrullen. Då odören varken minskade eller avtog lyfte hon på locket varpå väldiga lågor steg mot köksfläkten. Av ren reflex satte hon på locket och kvävde därmed elden. Väldiga rökmoln hade nu intagit hela hennes lägenhet och hon öppnade alla möjliga olika fönster och sprang ut balkongen för att andas aldrig så lite. Vad är då lärdomen vi kan dra av det här barn? Man ska aldrig bli för kaxig. Och popcorn ska lagas i micro och därmed basta!

Har jag gjort någonting idag? Nej. Jag har inget resultat att visa upp för att dämpa söndagsångesten men det gör inte så mycket när man har vänner som ger en kola i ens favoritsmak eller klappar en på huvudet verbalt genom en telefonlur och med total övertygelse i rösten säger att allt kommer bli bra. Eller när man tittar ut genom fönstret och ser adventsljusstakar i nästan alla fönster.

Söndasgångesten infinner sig i vanlig ordning, känns i hela kroppen. Och som ett brev på posten (helt bokstavligt alltså) kommer mina kontoutdrag från juni, varför skulle jag vilja se det? Jag måste göra någon nytta med dagen. Jobba iväg ångesten med bakning, eller plugg eller städning, vad som helst. Det är första advent till råga på allt och jag borde vara överlycklig men är upptagen med att jobba bort ångest. Fan.

Julpeppen

Polkagrismarängerna står i ugnen, julspotylistan är på och från min aromalampa doftar det kardemumma, kanel och Kalle Ankas jul. Jag har känt julpeppen ganska länge nu men inte riktigt känt att jag kunnat ta ut svängarna så mycket som jag velat men nu kunde jag liksom inte hålla på det längre. Det är nog en arbetsskada. På mitt jobb börjar de julpynta jättetidigt nämligen. Min chef fick sätta en gräns i år så det inte skulle spåra ur –Inget juligt innan 15 november! Fast julskivorna legat brevid skivspelaren sen augusti.

Jag slog in min första julklapp idag. Världens minsta julklapp.

Lite rysk julstämning såhär på kvällskvisten

det bästa jag sett på länge for sure!

Coolast idag

Fröken Hanna Fridén (en av mina favobloggare) omnämde mig i ett inlägg idag. Här

Att handskas med haters

jag och Ramin råkar vara mästare på sånt!

så jäkla arg kille

totally extremely fuck face


fucking asshole kid. Det finns lite för mycket att citera.... Okej ett till:
gonna fuckin slice their ass with my finger

Life's no popularity contest

och tur är väl det. Jag tycks nämligen inte vara så poppis i min klass...
Den gick runt en del innan ja:et blev ikryssat vill jag lova.

Varsågoda!

Första gången booring-knappen används. Jag är på något märkligt vis lite glad. Eftersom den bara använts på inlägget under antar jag att alla andra inlägg kanske inte är fullt så tråkiga och det är ju fint. Ni får alltså använda den, jag lovar. Spy ut allt ert näthat precis där. Puss!