jag är för ung, JAG ÄR FÖR UUUUNG!!

En högst personlig förolämpning damp ner i brevlådan idagI år igen kom det orangea kuvertet, also known as: Ålderskris i brevform.

Hellre mindre och bättre än bättre och sämre

-citat Maria Montazami

Jag ber om ursäkt på förhand om det här inlägget blir rörigt jag råkade nämligen precis knäa mig själv i pannan (don't try this at home, kids). Jag har varit sjuk hela veckan (därav den mycket mer frekventa uppdateringen). Jag funkar verkligen inte så här, jag måste träffa människor. Sjukdomsdag nr. 4 hade jag ett bråk med min spegelbild.... Det är inte normalt. Annars har jag utforskat Tv3 play. En hel del hollywoodfruar, New Yorkfruar och diverse andra fruar alltså. Under hela veckan har bästa farmor kommit med mat till mig. Varje dag! Jag har helt enkelt bästa farmorn. Även min syster kom förbi, hon hade med sig glass. Jag skulle kunna vänja mig vid att bli såhär bortskämd!

Total galenskap

Oj hej bloggen. Nästan två månader sen jag skrev nu. Jag tvivlar på att det finns någon som fortfarande kikar in här men det gör inget. Nu är det så mycket som hänt så jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men jag tar det lite en sak i taget, vi kan börja med förra helgen. Jag och Hannah tog på oss våra finstassar och gick på finfest. PR-byrån Studio Total (de som brände 100 000 med Gudrun i Almedalen, skapade fejkpartiet Kulturpartiet 2005, gjorde fejkbloggen Black Ascot och så vidare. De anordnar alltså PR-kupper) hade sitt årliga galej på Scandic. Hannah som hänger med i svängarna hade alltså fått nys om det här. Festen var fantastisk på många olika vis och jag skulle gärna beskriva det för er men då skulle det bli för långt och ni skulle ändå inte palla läsa. Men! En sak måste jag ändå förtälja. VD:n för ST hade bestämt att kvällen skulle bli en fortsättning på pengabränningen bara att den här gången skulle pengarna inte eldas upp. Eftersom män får ungefär tusen spänn mer än tjejer i månaden bestämde han att alla tjejer som var där skulle få tusen spänn var (ja, sant!) så inte bara behövde vi inte betala något inträde, inte bara var ölen gratis, vi gick alltså därifrån med vinst! Galet
(bilder lånade från deras grupp på fejan)

Fetishist? Javisst!

ursäkta men är det här helt normalt?

Låt mig berätta för er en julsaga. En julsaga om en mycket bekväm liten flicka. En flicka som i just de korta sekunderna jag nu tänker berätta om stod och tänkte på cupcakesen hon bakat kvällen innan. Just som hon som mest kände sig som Bree Van De Kamp kände hon en obehaglig liten en doft. En doft som verkligen inte hörde hemma i hennes kök. Hon slängde en hastigt blick mot spisen där en kastrull med olja stod och gick med hastiga och tog av kastrullen. Då odören varken minskade eller avtog lyfte hon på locket varpå väldiga lågor steg mot köksfläkten. Av ren reflex satte hon på locket och kvävde därmed elden. Väldiga rökmoln hade nu intagit hela hennes lägenhet och hon öppnade alla möjliga olika fönster och sprang ut balkongen för att andas aldrig så lite. Vad är då lärdomen vi kan dra av det här barn? Man ska aldrig bli för kaxig. Och popcorn ska lagas i micro och därmed basta!

Har jag gjort någonting idag? Nej. Jag har inget resultat att visa upp för att dämpa söndagsångesten men det gör inte så mycket när man har vänner som ger en kola i ens favoritsmak eller klappar en på huvudet verbalt genom en telefonlur och med total övertygelse i rösten säger att allt kommer bli bra. Eller när man tittar ut genom fönstret och ser adventsljusstakar i nästan alla fönster.

Söndasgångesten infinner sig i vanlig ordning, känns i hela kroppen. Och som ett brev på posten (helt bokstavligt alltså) kommer mina kontoutdrag från juni, varför skulle jag vilja se det? Jag måste göra någon nytta med dagen. Jobba iväg ångesten med bakning, eller plugg eller städning, vad som helst. Det är första advent till råga på allt och jag borde vara överlycklig men är upptagen med att jobba bort ångest. Fan.

Julpeppen

Polkagrismarängerna står i ugnen, julspotylistan är på och från min aromalampa doftar det kardemumma, kanel och Kalle Ankas jul. Jag har känt julpeppen ganska länge nu men inte riktigt känt att jag kunnat ta ut svängarna så mycket som jag velat men nu kunde jag liksom inte hålla på det längre. Det är nog en arbetsskada. På mitt jobb börjar de julpynta jättetidigt nämligen. Min chef fick sätta en gräns i år så det inte skulle spåra ur –Inget juligt innan 15 november! Fast julskivorna legat brevid skivspelaren sen augusti.

Jag slog in min första julklapp idag. Världens minsta julklapp.

Lite rysk julstämning såhär på kvällskvisten

det bästa jag sett på länge for sure!

Coolast idag

Fröken Hanna Fridén (en av mina favobloggare) omnämde mig i ett inlägg idag. Här